AUTUMN LIST

Hej finingar! Tänkte att vi kunde köra en liten autumn list idag - dagen till ära då det är riktigt ruskigt. Vi är precis hemkomna från en roadtrip som varat hela dagen. Regnet har smattrat mot rutorna, Creepypodden har gått varm mellan de olika loppisarna vi stannat till vid och vi har druckit kaffe, skrattat och ätit på vårt favvo-diner. Livet just nu.

Beskriv din höst med tre ord?

Händelserik, produktiv och mysig. Det är mycket som händer nu.


Vad är dina planer för hösten?

Jobba med konsten extremt mycket; fortsätta måla, beta av beställningar (har fem stycken framför mig nu, sådan dröm), skriva på boken så fort jag får tid över OCH ANORDNA VERNISSAGE. DET är mitt största mål innan året är slut och vi får se om det blir sen höst eller tidig vinter. Jag får sådana fjärilar i magen bara jag tänker på det.

Gjorde en omrösning på Insta och frågade om det var viktigt att jag hade det centralt eller om det går bra att ha det en bit utanför Stockholm - tänker mig i sådana fall en herrgård eller liknande - och så många svarade att de kommer oavsett. Blev så rörd. Nu lutar det åt att det blir väldigt centralt ändå, men bara att så många vill komma no matter what! Har så sjukt fina följare på Instagram som peppar och berömmer mig dagligen. Vill bli vän med alla!

Hur höstmyser du?

Nu blir det ett jäkla tjat, men målar och skriver. Drar på bra musik, tänder ljus och bara går in i mitt kreativa mode. Får rysningar bara jag tänker på det.

Vad är det bästa med hösten?

Allt! Temperaturen, färgerna, doften.. älskar allt. Det här är min tid. Sedan älskar jag att man har väldigt snygga kläder och skor på sig nu. Kom igen, det finns ingen snyggare årstid.

Vad är det sämsta med hösten?

Det måste vara mörkret i sådana fall. Jag lider inte av det på samma sätt som många andra, även om jag kan förstå att det blir lite deppigare. För mig är det mer problem med att fota och måla när ljuset är dåligt hehe.. Men vi har köpt studiolampor för det.

Älskar You stole my heart så mycket och det kommer nästan bli lite jobbigt att sälja iväg henne, men känslan man får när någon annan uppskattar det man gör så mycket att de vill ha det hos sig, slår allt.

Hur ser din höstoutfit ut?

Mina svarta ankelboots i mocka och med perfekt hög (och formad!) klack, kappa, snygga jeans och stickad kofta.

Vad kommer du dricka i höst?

Gissa ;) (plats för emoji-kaffekoppen)

Min nya höst- och vinterkappa som jag har på mig här, måste jag visa er lite bättre bilder på! Den är så sjukt snygg och VARM.

Vad är den höstigaste maträtten?

Hade jag svarat på denna fråga för två år sedan, hade jag sagt kött! Typ en mystig köttgryta, en blodig biff eller whatever. Men nu kan jag inte tänka mig något värre än kött. DÄREMOT älskar jag fortfarande mysiga grytor! Allt med varm sås, potatis, krispig sallad och ett glas rött till gör mig glad. ;) NÄR drack jag rött vin sist, förresten? Herregud minns inte ens.

Ska du resa någonstans i höst?

Nej, det blir till att jobba på med konsten och jag ÄLSKAR det. Däremot blir det nog en vacay till solen i januari. Jag är typ inte ens taggad på det då jag är så uppe i detta och andas målandet nu, men jag tror att man kommer vara rejält frusen och sugen på värme där efter nyår.

Hur förbereder du dig inför vintern?

Drar på elementen här hemma för utan dem har vi SVINKALLT här. Och jag ÄLSKAR det haha. Så mysigt att på morgonen svänga benen över sängkanten, dra på sig sockor som farmor stickat och dricka första koppen kaffe på balkongen med utsikt över en höstig skog.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

YOU STOLE MY HEART

You stole my heart. För närmare detaljer, se @michellejosefindesign på Insta.

Min senaste jag gjort som är SÅ SVÅR att fånga rättvist på bild. Färgerna är magiska i verkligheten och jag vill så, så gärna ha ett vernissage snart så att alla får se färgerna, strukturen och glittret i mina tavlor irl. Denna är i 100x120, perfekt storlek om man vill ha en stor tavla men inte får plats med en FET. Denna kommer faktiskt bli lite jobbig att sälja då jag själv älskar den så mycket.

Just ja! Om ni inte vet om det redan så har jag en tävling på Insta (med snart 300 deltagare!!!! HELT sinnes!) där man kan vinna en tavla av mig! OCH ALLA som är med får 30% rabatt till den 31/10. Så om ni inte hunnit delta än - in med er och tävla nu! Det skulle göra mig så glad. ♥

Nu ska jag svara på ett par till förfrågningar (suttit konstant med telefonen i en vecka för att hinna svara på allt men hinner ÄNDÅ inte haha.. bästa kaoset♥) och sedan duscha. Vi hörs mer senare! Ska försöka bli lite bättre på att uppdatera här. ♥

We woke up in the kitchen saying how the hell did this shit happen

Jag sitter här i soffan, med datorn på en av soffkuddarna i knät, med fjärilar i magen. Den här känslan jag har i magen, i kroppen, i hjärtat. Den är allt. ALLT det jag jobbat så hårt för. Det jag drömt om. Målet jag såg för ett år sedan är nått för länge sedan, ändå har jag knappt hunnit förstå det. Allt har gått så otroligt fort och jag har inte riktigt tillåtit mig själv att stanna upp och bara klappa mig själv på axeln, se allt jag klarat av och de mål jag nått. När ett mål blivit nått har jag haft nästa i sikte och när även det, i sin tur, blivit nått ser jag bara nästa. Jag är en Vädur, en riktig tävlingsmänniska som jämt och ständigt tävlar med mig själv och när jag nu tävlar med mig själv och gårdagens mål, med min passion i fokus, befinner jag mig i ett hetsigt, stressigt och f****g underbart konstant lyckorus.

Konsten och skrivandet är mina passioner och jag bokstavligen brinner när jag får göra detta. Pulsen stiger och jag blir alldeles varm, nästan som en sorts stress men en BRA sådan. Att få se detta, som kommit att bli min baby, växa och bli uppskattat av så många andra är obeskrivligt. Jag kan inte förklara det och jag önskar så innerligt att ALLA som kämpar med sin passion, ska få känna på precis samma sätt.

Jag är så jävla stolt över mig och min kille. Min skatt och min äkta, rena kärlek i livet. Det har varit tuffa år med motgångar, tuffa familjerelationer och rent ut sagt kaos omkring oss. Räddningen har vart vi två. Vi två tillsammans. Vi är ett jävla team och vi kan äga världen. Så känns det och så är det. Jag tänker ofta att vi haft tur och att jag är så tacksam över det, men så är det fan inte. Vi har kämpat. Det har varit blod, svett och tårar och två goda hjärtan. Vi har, trots att vi egentligen förtjänat bättre, tagit så mycket skit och ställt upp och investerat i människor som aldrig förtjänat det. Vi har kämpat för att nå dit vi är idag. Både känslomässigt och karriärsmässigt.

När vi träffades hade vi knappt råd att bo i vår lilla etta i Bandhagen. Det var tidiga morgnar i skolan, långa dagar och killen som jobbade extra utöver sitt plugg. Han kom hem sent på natten och gick upp halv fem på morgonen och slet varje dag för att vi skulle ha det bra. Han räddade mig, på alla sätt. Gråter när jag skriver detta för han är den finaste jävla killen som finns i hela världen. Så är det. DÄR har jag haft tur. Jag förstår inte vad jag gjort för att förtjäna honom men jag är förevigt tacksam över att på något sätt ha gjort det.

Att få se honom växa, kämpa och lyckas med allt han tar sig för är det finaste jag vet. Många andra hade svävat iväg för länge sedan men han har alltid haft och kommer alltid att ha fötterna på jorden. Hans personlighet, hans sätt att alltid bry sig om mig mer än sig själv och sitt eget liv, rör mig på ett sätt som inget annat kan. Att vi tillsammans byggt och fortfarande bygger vår dröm är som just det.. en dröm.

Min passion spirar och uppmuntras av mängder av människor jag aldrig träffat - och människor jag sett upp till sedan jag var tonåring. Killen har precis blivit CTO för två finansbolag. Vi sliter och vi trivs så jävla bra med det vi gör just nu. Vi finner styrka, energi och vila hos varandra och våra katter. Våra älskade tjejer och lilla Benji som vi givit ett bättre liv. Och HAN som givit OSS ett bättre liv. DET är meningen med livet. Vår framtid är att hjälpa utsatta, oälskade och hemlösa katter. Driva katthem med genuina, kärleksfulla och totalt hängivna människor. Det är min målbild. Och att fortsätta skriva och måla, såklart. Men att se Benjamin, som var oälskad, otrygg och totalt på botten, numera leka och vara LYCKLIG har gett mig så mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig. Därför har vi även som mål att utöver, förhoppningsvis, få biologiska barn, adoptera i framtiden. Det har så länge varit en självklarhet för oss och något som vi ser som ett hedersuppdrag. Förstå att få den möjligheten, det ansvaret och första parkett att få ge ett oälskat barn ett liv som denne egentligen förtjänar. Att göra allt för att ge den kärleken och den tryggheten. Det är vår mening med livet.

Jag vet inte om det här inlägget är så osammanhängande men jag är bara så jävla lycklig, tacksam och stolt. Stolt över mig och stolt över oss. Mig och min lilla familj. Allt hårt slit och att alltid ha ett gott hjärta har lönat sig på alla sätt. Det är inte något man säger bara för att få det att kännas lite bättre när man blir illa behandlad. Det är inte en klyscha. Det är helt sant.

MY LATELY

Mitt mode denna vecka♥ Tänk vilket liv va.. sova, äta gott och bli kliad. Oh wait.. det är typ mitt liv haha. ;)

Eftersom att det var ett tag sedan sist tänkte jag köra en liten update i form av snaps! Here we go♥

Vår fina utsikt.

Är helt kär i den, som ni säkert förstår. So dreamy.

Min nya go-to frisyr; stram hästsvans med fläta.

Känner mig så fin i det.

Jag har målat ännu en tavla.

Ja, det finns inget stopp på kreativiteten just nu.. vill helst måla hela tiden. Denna är en favorit då jag verkligen dör för den gröna färgen.

Och här är resultatet efter att ha torkat!

Vad tycker ni? ♥

Invigde höstbootsen!

Dessa köpte killen till mig förra året (hur bra smak????) och de är svinsköna. Världens mest perfekta boot. Klacken är i perfekt höjd - synlig men bekväm. Lite fun fact (not fun for me) var att jag för ungefär en vecka sedan skulle möta upp Micha i stan och var lite stressad - rotade fram vad jag trodde var dessa boots ur garderoben och sprang mot tåget; först DÅ upptäckte jag att det var ett par helt andra skor jag hoppat i! Nämligen ett par mycket högre klackar.... så obekvämt och irriterande. Kände mig som en bambi på hal is resten av dagen. :')

Och en zelfiiiiie.

Dagen jag tog denna bild insåg jag att jag inte alls ska klippa av mig håret. Ja, jag har gått i tankarna att klippa av en rejäl bit men alltså nej. Jag har så långt, fint och tjockt hår nu så jag låter det vara. Känner mig väldigt fin i det.

Har möblerat om lite här hemma.

Eller, flyttat om dekoration. Vår stora helkroppsspegel har fått flytta ut i vardagsrummet och den runda spegeln, som tidigare satt över vårt sideboard, har hamnat ovanför soffan. Den sitter bara där tillfälligt, för jag ska skaffa en mycket större rund spegel som ska hänga där. Denna ska in i vårt ena badrum! ♥

Grace i bakgrunden♥
Och lilla Lucy♥

Som fortfarande väcker mig på nätterna med kattungeskrik då hon vill snutta på snottis. Vi har alltså en pälsfilt hemma som är snottis. Den har vi haft sedan de kom till oss som små. Har den alltid i sängen bredvid mig, men hon vill att jag vaknar och gosar en stund när hon snuttar. ÄLSKAR att bli väckt på detta sätt. ♥

Alltså ser ni hur fin hon är? HUR kan vi ha så fina katter? Fattar inte. De doftar typ Chanel, dessutom... hahaha. ♥ Förstår ingenting men de doftar bäst i hela världen. Lite parfym, kanelbulle och baby typ.. hahahah spärra inte in mig. :') Lucy är förresten den präktigaste katten på denna jord. Hon blir så förnärmad om man klappar henne fel, hon går runt och städar om hon hittar minsta lilla godisbit eller damm (dvs skrapar undan det med tassarna och ger mig dömande blickar), hon äter och dricker precis så mycket som hon behöver (man ser att hon typ räknar ut exakt hur mycket hon behöver när hon äter och dricker) och hon kör en kvällsjogg här hemma inför kvällslådan hahahahah... detta är helt sant. Älskar vårt liv med våra små tokiga älsklingar. ♥ Något annat som är så gulligt att man dör är att det, när vi kommer hem, alltid brukar ligga ett visst favoritsnöre på dörrmattan. ;'''')

Köpte äntligen St Tropez BUS Watermelon och var så taggad på att använda den.

Tjejen inne på Kicks undrade om jag inte skulle ha handske och jag svarade stolt att jag minsann hade en hemma. Jag har aldrig använt en tidigare men hade förberett mig då jag hört att man kan bli svinfläckig utan en sådan. Så jag struttade hem så nöjd och taggad för att sedan inse att nej. Det var ingen BUS-handske jag fått med mig hem från Dollarstore. Det här är så typiskt mig... vad är det här ens???????

Blev så irriterad och skickade i panik bild på denna till Micha hahahaha. Tänkte att jag kanske kunde köra med den men det krävdes ett annat material på handsken. Kände att herregud, jag måste ju leva lite också.. så jag chansade och smörjde in mig med händerna. Fick tvätta efter varje grej jag hade smörjt in hahaha.. händerna blev mörkbruna på ett par få sekunder. Men jag lyckades i och med mitt trick. Nu har jag dock införskaffat mig en riktig handske. ;)

Vaknade upp brun dagen efter.

SÅ brun. Denna bild visar inte helt rättvist hur brun jag faktiskt blev. Efter EN användning! Var så sjukt blek innan. Dessutom har det hållit väldigt bra utan att bli fläckigt. Jag är hooked.

Älskade, älskade Benji.♥

Han mår så bra, han läker och vi leker, gosar och har så kul varje dag. Dock har han andats konstigt vid två fillfällen och han brukar låta lite väsande i andningen, så vi trodde att det handlade om hans nos som antagligen fått en smäll tidigare.. Men vid dessa två tillfällen var det att jag lyfte honom och han började nästan kippa efter luft. Som om att han skulle hosta ut en hårboll fast inåt. Blev så sjukt rädd men han återhämtade sig snabbt och jag grät av lättnad. Killen övertygade mig om att han säkert satte lite saliv i halsen bara, så vi höll stenkoll men sedan så hände det igen, efter att jag hade lyft honom. Så vi fick en tid hos veterinären som röntgade honom och ALLT SÅG BRA UT. ♥

Det enda var att det såg lite trångt ut kring lungorna, vid hjärtat, vilket låter så läskigt, men veterinären förklarade att han antagligen kan ha haft en lunginflammation tidigare, om han varit hemlös förra vintern är det mycket möjligt... Usch får så ont i hjärtat när jag tänker på det. Denna vinter och alla vintrar för resten av hans liv, ska bli varma för honom. ♥

Jag har lagat min halloumi-stroganoff.

Killen ÄLSKAR denna rätt. Har i en jäkla massa senap och peppar. Ett glas mjölk till är ett måste. Mmmmmmmm. Vet att det är en unpopular opinion men jag älskar verkligen mjölk till detta, till soppa och till pannkakor (SÅ 90's barndom). Annars dricker jag aldrig mjölk till maten.

Det var det.

Berätta gärna vad ni vill se här i bloggen framöver. Det skulle göra mig glad och peppad på att blogga till er. ♥

AUTUMN BLISS

Hej hörni. ♥

Nu var det ett tag sedan sist igen. Hoppas att allt är bra med er och att ni njuter för fullt av september? Och tidig höst! Herregud, som jag längtat. Ni skulle bara veta. Blev så lycklig tidigare i veckan när det för första gången blev sådär riktigt kallt, krispigt och bitande kyligt - precis så, så att kinderna blir alldeles rosiga när man kommer innanför dörren igen. Det är något så fint och nostalgiskt med det. Något betryggande.

Jag vet att jag ofta tjatat om att jag älskar hösten och jag är nog inte ensam - men jag vet inte om jag någonsin berättat att vinterhalvåret är min favoritdel av året? Jag har alltid älskat höst och vinter mer än vår och sommar. Tanken på att snart få vakna upp till ljudlöst yrande, snö utanför fönstret gör mig varm inombords. Jag kan nästan bli rörd när jag tänker på att den tiden snart är här - att jag snart ska få ta den första koppen kaffe på morgonen med vintern intill mig. Kylan gör mig varm. Jag vet ingen annan som känner så. Självklart älskar jag sommar också, men det är något med värmen, solen och hur människor ter sig just då, som gör mig lite, lite mindre levnadsglad, inspirerad och lycklig. Kan jag säga så utan att framstå som galen? Medan många ofta fokuserar på det yttre och det sociala under sommaren, så vänder vi oss ofta inåt när mörkret kryper på. Det är det finaste jag vet.

Jag vet inte exakt hur jag ska sätta ord på det, men sommaren känns mer grå, medan hösten och vintern för mig är mer färgglad. Färgad av fina minnen och framförallt sådana från barndomen. De sätter sig extra djupt. Till exempel det minnet av hur mamma omsorgsfullt gav mig och min syster ansiktsmålningar inför ett Halloweenfirande. När jag minns det, kan jag frammana bilden av alla röda och orangea löv som låg klistrade längs med alla gångvägar i vårt bostadsområde. Jag kan till och med känna den där doften av blöta löv. Eller det minnet av hur vi tillsammans, hela familjen, tittade på Julkalendern en decemberkväll - trots att jag och min syster redan hade sett avsnittet samma morgon. Introt till Greveholm som går i bakgrunden och hur vi alla sitter samlade finns så starkt någonstans bak i näthinne-arkivet att jag faktiskt kan ta fram det när jag vill och återuppleva det, nästan som om att det vore igår. Ändå tar jag aldrig fram det, förrän jag genomlever exakt samma period i livet igen. Kring höst och vinter myser jag ned mig med dessa minnen hela tiden men aldrig annars.

Ett annat minne, som sakta, sakta växt fram på senare tid, är det där jag som tonåring rullar ur sängen på morgonen, alldeles brun efter att ha smörjt in mig i Doves Brun utan sol kvällen innan och vaknar till doften av nybryggt kaffe ute i köket. Med sockor på fötterna, som farmor stickat åt mig, tassar jag ut ur mitt flickrum och slår mig ned med någon jag idag inte har någon kontakt med längre. Vi sitter och dricker kaffe, skrattar och bara myser till ett vinterlandskap utanför alla fönster. Ett fint men också plågsamt minne. Ändå vårdar jag detta fragment så otroligt. Det är något av det finaste jag har.

Det är något med tiden nu, som gör mig extra mycket av allt. Extra förväntansfull, pirrig, trygg, nostalgisk, inspirerad och lycklig. Extra vaken. Samma dag som det blev sådär kyligt tidigare i veckan, hände något annat. Jag har befunnit mig i något slags sinnestillstånd där jag är så mottaglig för allt. Jag kan nästan läsa tankar och jag drömmer sanndrömmar. Jag vaknar klarvaken kring tre varje natt och väntar på något, utan att veta exakt vad det är jag väntar på, för att sedan ge upp, svänga benen över sängkanten och tända en lampa ute i hallen. Jag har inte varit mörkrädd på flera år men det är något som liksom lurar i natten, något totalt ofarligt och tryggt, men som gör mig lite konfunderad. Precis som en blomma långsamt vecklar ut blad för blad, har denna vecka så sakteligen väckt något inom mig. Jag tror att det har med hösten att göra och att det framöver nu, är min tid.

Jag vet inte vart jag ville komma med det här inlägget. Jag har känt så mycket den senaste veckan och jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det bättre. Jag är i varje fall väldigt, väldigt lycklig att hösten äntligen är här och att den mysigaste tiden på året står för dörren. Jag har verkligen längtat.